Idag hade jag nästan velat lägga in ljudklipp på min blogg bara för att ni allesammans ska få höra hur glad jag faktiskt är. Idag är en mycket STOR dag för mig som frisör!

För nästan 2 år sedan, i maj 2008, påbörjade jag mitt gesällbrev. Samma månad som jag gick ut frisörlinjen på Burgårdens utbildningscentrum i Göteborg. Jag kuggade mig på det helt klart svåraste momentet, HERRVÅGORNA. Ett moment som få vet vad det är och som jag nästan tror att alla vill ska försvinna från gesällen. Less som jag var ville jag inte göra om det för jag hittade aldrig någon bra modell. Till alla moment kan man ganska enkelt hitta modeller men just herrvågorna är skitsvåra. Det är mycket som ska stämma. Håret måste gå att föna bakåt, det får inte vara för tjockt, inte för tunt, inte för glatt, blä blä blä osv. Dessutom måste modellen vara klädsam i dessa fula vågor. Anledningen till att momentet fortfarande finns kvar sägs vara för att det faktiskt bevisar att man kan behärska en svår grad utav fönteknik, vilket jag lungt kan hålla med om. Att ha gesällbrev är de flesta frisörers dröm, och vissa är till och med helt beroende utav det. Är man anställd någonstans får man flera tusen mindre i lön, utan detta brev. Dessutom är det mycket svårare att få jobb utan gesällbrev. Men för min egen del så är det mest skönt att ha detta "diplom". Vem som helst kan långt ifrån få detta gesällbrev, det krävs ändå att man är en bra frisör med en bra utbildning. Men måste också besitta teoretiska kunskaper då man även gör ett prov skriftligt. Jag får ingen högre lön, eftersom jag är egen företagare, men jag kan ha det uppsatt för att stoltsera lite med i min salong, precis vid min kundplats=)

Idag, söndagen den 18 april 2010, klarade jag mina herrvågor !!!

Tack vare en annan kund på min salong fick jag tag i en bra modell. Enda nackdelen var att håret var en aning tjockt, men jag har tunnat ur det en hel del. Jag har dessutom övat lite inför gesällen, vilket inte är likt mig i vanliga fall. Om jag inte minns fel så har jag tränat på honom vid 4 tillfällen. Att jag klarade momentet idag kom som en stor chock för mig. Jag sa innan att allt beror på starten. En start som misslyckades totalt.

Jag hade 30 minuter på mig att föna 6 godkända vågor ovanför kronlinjen (där huvudet är som bredast). Jag applicerade en lockkräm nästan helt utan stadga och insåg ganska snart att jag tagit i för lite. Starten var långt ifrån perfekt. Vågorna ville inte alls lägga sig så fint som dom gjort på övningarna. Jag gick till gesällen med en tro inom mig att jag faktiskt skulle klara av detta moment, och jag var inte nå nervös innan jag började, med det skulle visa sig förändras fort. Jag fick verkligen inte till det. Det var nära att jag skulle blöta ner allt igen, ta i mer produkt och hoppas på en bättre andra start, men som tur var så gjorde jag inte det. Då hade jag nog aldrig hunnit bli klar. Jag tog mig samman och kämpade på. Försökte få med sidorna, fastän håret var lite för kort. Den sista vågen fönade jag så långt bak på huvudet att det var på gränsen vid occipitalbenet. När jag väl var klar konstaterade jag att det helt klart var den sämsta omgången någonsin. Jag hade inte alls fått till det lika bra som tidigare. Tänk om jag skulle kugga mig bara för att jag hade en dålig dag, när jag egentligen kan bättre!

Modellen skickades in på bedömning och nervositeten tog över totalt. Jag försökte bläddra i en tidning men koncentrationsförmågan var inte på topp. Tänk om jag inte skulle klara det! Då skulle jag aldrig i hela mitt liv inneha ett gesällbrev då jag tydligt sagt innan att detta var min sista chans. Det fick bära eller brista. Man har 2 år på sig att slutföra sitt gesällbrev och jag hade en månad tillgodo. Det vill säga att om jag inte klarat av detta idag, hade jag behövt göra om alla 10-tals moment och det hade jag tyvärr aldrig orkat.

Min modell kom ut och dom hade kammat jättemycket i hans hår. Det såg förjävligt ut rent ut sagt. Det lilla hoppet jag hade efter att ha skickat in honom var som bortblåst när jag såg hur dom kammat i det och på så vis "förstört" mina vågor. De såg inte alls lika bra ut längre, även om dom inte var helt borta.

Jag kallades in till dödsdomen. Jag skakade inombords, samtidigt dom jag sagt till mig själv att det för bära eller brista. Man kan inte göra mer än sitt eget bästa och skulle jag inte få godkänt idag skulle jag ändå aldrig få det i hela mitt liv sen heller. Jag hade ju trots allt lyckas på mina träningar. Domaren frågade vad ordföranden i Göteborg hette på vägen in till rummet. Det fick mig att tro att jag ändå lyckats. Varför skulle hon annars vilja veta det?! Väl inne så sa dom att jag klarat det. Dom fortsätta mala på och sa att de var "DE BÄSTA VÅGORNA FÖR DAGEN". Jag är fortfarande chockad. Men jag inser också att det är min prestationsångest och min vilja att lyckas som får mig att tvivla på mig själv. Jag är en perfektionist! Ser det inte bra ut till 100% så tror jag att jag är dålig. Tvärtom så överröste dom mig med positiv kritik. Jag hade fått till perfekta toppar, övergångarna var superfina osv osv. Jag, som har svårt för beröm, började genast säga emot. Men såg ni inte det och det! Jag kunde ha gjort det mycket bättre. Jag var inte alls nöjd med det, osv. Dom skrattade och sa att om jag fortsätta klaga på mig själv skulle dom bli tvungen att göra en ny bedömning. Jag blev tyst och tackade för mig!

Inombords följde en överväldigande känsla. Jag har klarat mina HERRVÅGOR. Jag är överlycklig. Jag måste ringa den, den och den. Dessutom måste jag smsa dom, dom och dom... Jag måste skiva det i bloggen och ändra i texterna på hemsidan. Överallt ska det stå att jag numera är en behörig frisör... Tack John för att du har så bra hår....! Och inte minst, tack till mig själv för att jag är så jävla bra.... ;)

Här kommer lite bilder från ett tidigare övningstillfälle... Alltså inte dom segrande vågorna från idag!